Glaciärerna reagerar snabbare än vi anat
Jag ska vara ärlig — när jag först läste om den här forskningen blev jag genuint överraskad. Inte för att vetenskapen var så himla komplicerad (även om den delvis är det), utan på grund av den hastighet med vilken dessa enorma isformationer reagerar på temperaturförändringar.
Enligt forskare från Carnegie Mellon University och University of Alaska Fairbanks är Alaskas glaciärer extremt känsliga för värme. Verkligen förvånansvärt känsliga. För varje grad Celsius som den genomsnittliga sommartemperaturen stiger, förlängs smältsäsongen med ungefär tre veckor.
Tre veckor! Nästan en hel månad extra smältning — bara från en grad.
Nu tänker ni kanske: "En grad låter inte så dramatiskt." Och ärligt talat har ni rätt. Det är precis därför det här resultatet är så oroväckande. Vi pratar inte om extrema temperaturdygn här. Vi pratar om den sortens gradvis uppvärmning som redan är i full gång över hela världen.
Den coola tekniken bakom upptäckten
Här blir det riktigt intressant — ur ett tekniskt perspektiv. Forskarna använde något som kallas syntetisk aperturradar, förkortat SAR, monterad på Europeiska rymdorganisationens Sentinel-1-satelliter. Det här är inte vilken kamera som helst.
SAR fungerar genom att skicka mikrovågspulser ned mot jordytan från rymden och sedan analysera signalerna som studsar tillbaka. Eftersom tekniken använder mikrovågor istället för synligt ljus kan den se genom moln, rök och till och med mörker. Det är en enorm fördel för glaciärövervakning, eftersom många av dessa avlägsna områden ofta är höljda i moln eller upplever polarnatt.
Traditionella metoder förlitade sig på optiska instrument — i princip att fotografera glaciärer mot slutet av sommaren. Men som forskaren Mark Fahnestock påpekar finns det ett problem med det tillvägagångssättet:
"If you're a day late taking your picture, it might have snowed on the entire glacier, and you can't see where the bare glacier ice is down below."
Tänk er hur frustrerande det måste vara! Att försöka göra sitt jobb när vädret bokstavligen kan sudda ut dina data över natten.
Den nya SAR-metoden låter forskare automatiskt och konsekvent övervaka glaciärer året runt — inte bara under de korta perioder med klart väder. Riktigt smart, eller hur?
2019 års värmebölja: en glimt av framtiden
Forskarlaget fokuserade på en extrem värmebölja som drabbade Alaska i juni och juli 2019 — minns ni den? I nästan två veckor låg temperaturerna på många platser hisnande 10 till 15 grader över normalvärdet. Anchorage nådde 32°C, vilket är praktiskt taget otänkbart där (normalt ligger sommartemperaturerna runt 18°C).
Vad som hände med glaciärerna under denna heta period var verkligen ögonöppnande. Snölinjerna — gränsen mellan var snön fortfarande täcker isen och var bar glaciäris exponeras — steg med hisnande 100 meter i höjdled. Under ett normalår skulle de inte nå dessa höjder förrän ungefär två månader senare.
Fundera på det en stund. 100 meter högre, två månader tidigare. Det är som att se sommaren spolas fram i snabbframmarsch över dessa urgamla isformationer.
Konsekvenserna är allvarliga. När det skyddande snötäcket försvinner tidigare blir den mörka bara isen och firnen (den delvis kompakterade korniga snön) under exponeras för solen längre. Mer exponering betyder mer smältning, vilket betyder mer vatten som rinner ut i havet — och det är innan vi ens kommer till de långsiktiga effekterna på havsnivåerna.
Varför det här spelar roll bortom vetenskapen
Jag vet vad vissa av er kanske tänker: "Toppen, ännu en klimatstudie. Vad kan jag ens göra åt glaciärer i Alaska?"
Men här är grejen: de här resultaten berättar något avgörande om hur vår planet reagerar på uppvärmning. Nu har vi ett mätbart, kvantifierbart samband mellan temperatur och glaciärernas beteende. Forskare kan faktiskt förutsäga hur mycket extra smältning vi kan förvänta oss under olika uppvärmningsscenarier.
Som forskaren Albin Wells uttryckte det: "These correlations with temperature begin to give us a sense for how much melt or snowline retreat we can anticipate under future, warmer climates."
Det är kraftfull information. Inte bara för forskare, utan för samhällen, regeringar och planerare som behöver förstå vad som kommer.
Bortom de praktiska implikationerna finns det något nästan andligt med den här forskningen. Dessa glaciärer har funnits i tusentals år, långsamt rörande sig genom Alaskas berg. De har bevittnat civilisationers uppgång och fall. Och nu, på grund av oss, reagerar de på temperaturförändringar på veckor istället för årtionden.
Sammanfattningen
Så vad bör vi ta med oss från allt detta? Några saker, tycker jag:
För det första: vår planets klimatsystem är finjusterat. En enda grads uppvärmning — den sortens förändring som knappt märks i vardagen — kan ha enorma ringeffekter genom dessa massiva glaciärsystem.
För det andra: tekniken hjälper oss att se dessa förändringar med tidigare oöverträffad tydlighet. Möjligheten att spåra glaciärer automatiskt och året runt med satellitradar är en game-changer för övervakningen av världens is.
För det tredje, och kanske viktigast: vi har mer information nu än någonsin tidigare. Frågan är inte om vi förstår vad som händer — det är om vi kommer att göra något åt det.
Jag väljer att vara försiktigt hoppfull. Studier som den här ger oss kunskapen vi behöver för att fatta bättre beslut. Och det, vänner, är hur förändring börjar — inte med förtvivlan, utan med förståelse.
Källa: ScienceDaily