Äntligen! Min vecka med iPhone Duo – är den värd hypen?

Om du har följt tekniknyheterna ett tag vet du att 2026 har varit... ja, lite segt. Vi har sett små förbättringar här och där – lite bättre integritetsskydd på skärmen, en lins som är något skarpare – men ingenting som faktiskt får en att vilja springa till butiken och uppgradera.

Men den väntan är över.

Apple har precis släppt iPhone Duo, deras allra första vikbara telefon. Vanligtvis brukar jag vara den som skriker: "Vänta! Köp inte den första versionen! Den kommer vara full av buggar och kännas som ett experiment." Vi har alla varit där. Men jag måste erkänna att Apple har brutit sin egen gyllene regel. Den här telefonen är otroligt välpolerad.

En skärm som känns som magi

Låt oss börja med hårdvaran, för det är där det händer.

När telefonen är stängd är det en kompakt enhet på 5,4 tum. Den känns bekant, nästan som de gamla "mini"-modellerna som vi alla älskade. Men när du fäller ut den möts du av en massiv 7,6-tums skärm.

Här kommer det smarta: den inre skärmen har en matt "nano-textur". Apple använder samma teknik på sina dyraste studiomonitorer, och att få in det i en telefon är en total game-changer. Det eliminerar blänk, döljer fingeravtryck och – viktigast av allt – det gör "vecket" i mitten (det där irriterande dippet som alla vikbara telefoner har) nästan osynligt. Jag spenderade tio minuter med att bara dra tummen över skärmen. Det känns premium, inte plastigt.

En annan stor vinst är kameran. Istället för det där fula svarta hålet som man ser på de flesta andra vikbara mobiler, har Apple gömt FaceTime-kameran under skärmen så sömlöst att du knappt märker att den är där.

Mjukvara som faktiskt fungerar

En stor skärm är helt värdelös om mjukvaran känns utdragen och klumpig. Jag var livrädd att iOS 27 skulle strula med den konstiga formen, men Apple har gjort sitt hemliga arbete.

Multitasking flyter på förvånansvärt bra. Jag kunde ha ett videosamtal på ena halvan av skärmen samtidigt som jag scrollade i mina anteckningar på den andra. Övergången mellan den lilla yttre skärmen och den stora inre skärmen är helt sömlös; du kan börja en uppgift på utsidan och bara "expandera" den när du öppnar telefonen. Det känns naturligt, inte påklistrat.

Det där tillfredsställande klicket

Och vi måste prata om gångjärnet. Det är ett ingenjörskonstverk. Det är inte bara en enkel mekanism, utan en komplex konstruktion som ger ett kontrollerat motstånd. Du kan fälla ut den halvvägs för att kolla en notis, och den stannar precis där. När du fäller ut den helt finns det ett otroligt tillfredsställande "klick" som bekräftar att allt sitter exakt som det ska.

Min dom: Är den perfekt? Nej, inget är det. Vissa appar är fortfarande inte optimerade för det nya formatet, så du kommer ibland se en svart remsa längst ner på skärmen. Men jämfört med allt annat på marknaden just nu spelar iPhone Duo i en helt egen liga. Det är den första vikbara telefonen som inte känns som ett experiment, utan som en färdig produkt.

Om du kan hantera de långa väntetiderna vid förhandsbokning, så är den absolut värd hypen.