Alltså... kan växter faktiskt tänka?
Jag måste berätta något som fick mig att tänka om ordentligt. Det pågår en allt hetare debatt i forskarvärlden: kan växter verkligen vara medvetna? Inte på något "Lilla shoppen av skräck"-sätt (inga pratande växter... än), utan på ett sätt som får en att se annorlunda på krukväxten i fönstret.
Växter är mycket smartare än vi trott
Det som har satt fart på forskarna är att växter klarar av otroligt sofistikerade saker. De känner av ljus, gravitation, beröring och till och med kemiska signaler från andra växter. När något gnager på dem skickar de ut varningssignaler till grannarna. Rötterna letar sig mot vatten med överraskande precision.
Men här blir det riktigt intressant – vissa forskare ställer frågan: är det här bara automatiserade svar, eller händer det något mer?
Dr. Stefano Mancuso, ungefär växternas svar på Sherlock Holmes, har i åratal argumenterat för att växter bearbetar information på sätt som liknar problemlösning. De har inga hjärnor, visst, men de gör något som fungerar som tänkande.
Frågan om medvetande
Det som har gnagt i mig när jag läst om den här debatten är följande: vi människor har alltid känt oss ganska speciella med vårt medvetande. Förmågan att vara medveten, att ha subjektiva upplevelser – att känna saker.
Men vad om det bara är vår egen fördom som spelar oss ett spratt?
Om man tänker efter är det redan svårt att definiera medvetande. Vi kan inte ens komma överens om vad som gör en människa medveten jämfört med någon i koma. Och nu ska vi alltså lista ut om en flugfälla "upplever" när den fångar en fluga?
Vissa forskare menar att växter har "minimalt medvetande" – en grundläggande form av medvetenhet som hjälper dem navigera sin miljö. Andra tycker det är fullständigt galet.
Varför det här spelar roll (mycket mer än man tror)
Här är min syn på saken, och jag tror det handlar om mer än bara en intressant vetenskaplig detalj: om växter har någon form av medvetande, förändrar det hur vi ser på livet på jorden.
Det gör vårt förhållande till växtvärlden betydligt mer komplicerat. Varje gång du klipper gräsmattan, är du... ja, du vet. Och det öppnar frågor om hur vi odlar mat, hur vi behandlar skogar, och om den naturliga världen har intressen som förtjänar att tas hänsyn till.
Dessutom är det ödmjukande på bästa sätt. Vi har i århundraden utgått från att vi var speciella, att medvetande var den sällsynta gåva som bara "avancerade" livsformer fick. Tänk om medvetande egentligen är invävt i livet självt, bara uttryckt på olika sätt?
Slutsatsen
Jag tror inte vi kommer att föra filosofiska diskussioner med våra krukväxter inom överskådlig framtid. Men den här forskningen får mig att genuint omvärdera vad jag antog om den gröna världen omkring mig.
Kanske kan du nästa gång du är i en skog eller trädgård ta en stund och uppskatta att dessa organismer kanske upplever sin existens på sätt som vi bara börjar förstå. Det är inte konstigt att undra om träden har en bra dag.
Vad tycker du? Överdriver jag, eller är det här ett av de där ögonblicken när vi insett att vi har tittat på allt från fel håll? Skriv en kommentar – jag vill verkligen veta om jag är den enda som kommer att titta på sin krukodlade ormbunke på ett nytt sätt nu.