När bajs blir det bästa verktyget i forskningen
Tänk dig att du vill rädda ett av världens mest sällsynta däggdjur. Det finns bara 150 individer kvar. Lösningen? Börja titta närmare på deras bajs.
Forskare vid Edith Cowan University har löst ett gammalt problem. De har hittat ett sätt att använda DNA från Gilbert’s potoroo-bajs för att ta reda på exakt vad djuren äter. Och det fungerar riktigt bra.
Gilbert’s potoroo – en art som vägrade försvinna
Gilbert’s potoroo är en liten pungdjursart som bara lever i västra Australien. Den ansågs vara utdöd i många år. Men 1994 dök plötsligt levande djur upp igen.
I dag lever arten på ett fåtal platser och är mycket sårbar. En enda brand eller sjukdom kan slå ut hela populationen. Det hände nästan 2015, då en brand förstörde nittio procent av den enda plats där djuren levde naturligt.
En extremt kräsen diet
Djuren är svåra att föda upp i fångenskap. De vägrar helt enkelt att äta det som erbjuds. Deras mat är nämligen svamp. De gräver upp underjordiska svampar och svampknoppar, ungefär som små tryffeljagare.
Men svamp är svår att studera. De flesta arter är inte ens beskrivna vetenskapligt. Därför har forskarna länge saknat kunskap om exakt vilka svampar potoroos lever på.
DNA från bajs ger svaret
Forskarna använde en ny metod som heter eDNA metabarcoding. De samlade färskt bajs från vilda potoroos, extraherade DNA ur det och analyserade vilka svampar djuren hade ätit. Metoden är helt ofarlig för djuren.
De gjorde samma analys på bajs från tre andra australiska djur – quokka, quenda och buskråtta – som också äter svamp. Genom att jämföra resultaten kunde de kartlägga var svampresurserna var tillräckligt rika för att stödja flera arter samtidigt.
Ny plats för nya populationer
Med den här informationen kan nu forskarna hitta nya områden dit potoroos kan flyttas. Målet är att skapa flera separata populationer – så kallade försäkringspopulationer – för att minska risken för att en enda katastrof slår ut hela arten.
Djuren lever redan på fyra platser, men det behövs fler fastlandsområden som är lämpliga. Med data om deras matvanor slipper man gissa.
En viktig roll i ekosystemet
Potoroos kallas ibland ekosystemingenjörer. När de gräver efter svamp vänder de om jorden. När de äter svamp sprider de sporer över landskapet. Svamparna är i sin tur viktiga för växter och jordens hälsa.
Att rädda potoroos handlar alltså inte bara om en art. Det handlar om att skydda hela ekosystem.
Australiens vilda djur under press
Införda rovdjur som katter och rävar, förstörelse av livsmiljöer och klimatförändringar sätter hårt tryck på Australiens djur. Flytt av djur till nya områden är därför inte längre ett undantag. Det är en nödvändig strategi.
Att forskarna analyserar bajs i detalj visar hur mycket arbete som krävs för att förstå vad en art behöver för att klara sig.
Slutsats
Gilbert’s potoroo påminner oss om att utdöende inte behöver vara oundvikligt. Men chansen att rädda en art blir verklig först när vi vet exakt vad djuren behöver. I det här fallet kom svaret från bajs.