Kan vi prata om något som bekymrar mig?

Jag satt och scrollade igenom lite forskning häromdagen, och stötte på något som fick mig att stanna upp.

En barnpsykolog vid namn Dr. Kenneth Barish har uppmärksammat att mer än 40 procent av tonåringarna i USA rapporterar ihållande känslor av sorg eller hopplöshet. Det där är inget anonymt statistik — det är barn. Barnbarn. Kanske dina egna.

Men det som verkligen fångade min uppmärksamhet? Dr. Barish menar att farmor och farfar faktiskt kan vara en del av lösningen. Och ärligt talat? Det fungerar ganska väl när man tänker efter.

Vi har kommit bort från hur vi egentligen var tänkta att uppfostra barn

Dr. Barish, som ägnat 40 år åt att arbeta med familjer, uttrycker det så här: "Vi har inte utvecklats för att uppfostra barn med så lite stöd från utökad familj och samhälle som de flesta amerikanska föräldrar har nu."

Låt den tanken sjunka in en stund. Under större delen av mänsklighetens historia växte barn upp omgivna av mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder, kusiner — en hel by, inte bara två utmattade föräldrar som försöker göra allt själva.

Jag ska inte döma någon. Livet är komplicerat, familjer är utspridda, och många har inte sina föräldrar i närheten. Men kanske har vi förlorat något värdefullt på vägen.

Problem的压力锅

Något som verkligen slog mig. Dr. Barish pratar om hur vi har blivit det han kallar "ett samhälle av jag, inte vi." Vi har lagt sådan vikt vid individuell framgång — att komma in på rätt skola, få de bästa betygen, vara bäst — att vi kanske oavsiktligt har trängt bort en del av det som verkligen betyder något.

Som att vara snäll. Att bry sig om andra. Att helt enkelt vara en hygglig människa.

Forskningen håller med. Barn som känner enorm press att prestera hamnar ofta i ångest, depression och andra svårigheter. Individuell framgång, som Dr. Barish uttrycker det, kan vara "en skör källa till motivation och ansträngning, med ett högt pris i ångest och stress."

Och det är här mor- och farföräldrar kommer in i bilden.

Det verkliga värdet som föräldrar till föräldrar ger

Dr. Barish använder ett uttryck han kallar "molekyler av emotionell hälsa." Det låter lite vetenskapligt, men i grunden handlar det om de små stunderna — uppmuntran, uppmärksamhet, förståelse — som hjälper barn att känna sig trygga.

Han säger: "Mer än något annat behöver barn någon i sitt liv som lyssnar, som hjälper dem att känna sig mindre ensamma, och som lär dem att problem kan lösas, relationer kan repareras, och dåliga känslor inte varar för evigt."

Mor- och farföräldrar befinner sig ofta i en perfekt position för detta. De har tid som stressade föräldrar inte alltid har. De har varit med länge nog att veta att de flesta problem inte är så katastrofala som de känns när man är tolv. Och ärligt? De njuter ofta av barn på ett sätt som känns annorlunda än vardagens föräldraskap.

En mjuk påminnelse om kritik

Låt mig dela något från Dr. Barishs arbete som jag tror är väldigt viktigt.

Han säger att det vanligaste problemet han ser i familjer inte är för mycket beröm — det är för mycket kritik. Det är lite kontraintuitivt, eller hur? Vi tänker ofta att barn behöver höra när de har gjort fel, behöver pushas hårdare.

Men forskning visar att frekvent kritik ofta skapar bitterhet och faktiskt undergräver barns motivation. Det hjälper dem inte att försöka hårdare. Det får dem att vilja ge upp.

Istället föreslår Dr. Barish att fokusera på ansträngning snarare än resultat. "Beröm ansträngningen, inte intelligensen eller talangen. Beröm lärandet, inte betygen."

Det gäller mor- och farföräldrar också, förresten. De där stunderna av "Jag kan se att du verkligen ansträngde dig med det här" eller "Jag älskar hur du inte gav upp" kan vara otroligt kraftfulla.

Vad kan vi faktiskt göra?

Så hur ser det ut i praktiken? Dr. Barish rekommenderar några saker:

• Tillbringa tid tillsammans som familj genom att göra saker för andra — volontärarbete, hjälpa grannar, vad som passar er situation
• Ha regelbundna samtal om snällhet, empati och att förstå andras känslor
• Se till att barn vet att ni verkligen hör dem — inte bara orden, utan att ni verkligen lyssnar

Han sammanfattar det enkelt: "Dessa samtal stärker barns känsla av mening och syfte. De är lika viktiga som att se till att barnen har gjort läxorna och rättat deras misstag, kanske till och med viktigare."

En tanke att bära med sig

Jag vet inte hur det är med dig, men när jag tänker på mina egna mor- och farföräldrar känner jag något varmt. De var inte perfekta, men de älskade mig på ett sätt som kändes villkorslöst. De hade perspektiv. De fick mig att känna att jag spelade roll, inte för vad jag presterade, utan för den jag var.

Kanske är det vad Dr. Barish egentligen pratar om — den oersättliga gåva som mor- och farföräldrar kan ge. Inte att fixa allt, inte lösa varje problem, men att helt enkelt finnas där, lyssna, och påminna våra barn om att de inte är ensamma i den här komplicerade världen.

Om du har mor- och farföräldrar i ditt liv, kanske du kan höra av dig idag och tacka dem. Och om du själv är mor- eller farförälder? Vet att det du erbjuder betyder mer än du kanske tror.