Något som fick mig att se helt annorlunda på den där konstiga gula grejen i gräsmattan.
Jag snubblade över forskning om slemmossor häromdagen, och nu kan jag inte sluta tänka på dem. De här bludderiga, knallgula klumparna finns överallt – i skogar, trädgårdar, under murkna stockar. De ser ut som något från en sci-fi-film. Men enligt fascinerande forskning kan de faktiskt vara medvetna. Ja, medvetna. Alltså – uppleva saker.
Låt mig förklara varför det här är så intressant.
Möt blobben
Physarum polycephalum – det officiella namnet för en av de mest kända slemmossorna – har varken hjärna, nerver eller något som ens kommer nära ett nervsystem. Det är helt enkelt en massa enskilda celler som smälter ihop till en stor massa med massa cellkärnor som flyter omkring inuti.
Låter enkelt, va? Här börjar det bli konstigt.
Forskare har sett de här klumparna lösa matematiska problem, ta sig genom labyrinter för att hitta mat och till och med pressa sig förbi starkt blått ljus – något de naturligt hatar – för att de var hungriga nog att vilja nå det goda på andra sidan. De använder rytmiska sammandragningar, nästan som ett hjärta, för att flytta runt delar av sig själva tills de hittar det de letar efter.
Ingen hjärna. Inga neuroner. Bara... blobb.
Medvetandet som överraskning
På 1990-talet dök en teori upp som heter "Cellular Basis of Consciousness", och den är ganska radikal. Den menar att liv och medvetande i grunden är samma sak. Inte bara komplext liv som delfiner, hundar och människor – utan ALLT levande, inklusive de minsta bakterierna.
Enligt det här synsättet håller bakterier på med något som ser väldigt ut som inlärning. De bildar minnen. De fattar beslut. Vissa visar till och med en primitiv form av altruism, där enskilda celler offrar sig själva för att hjälpa andra celler i gruppen att överleva.
Och bakterier har ett annat trick: de pratar med varandra. Marina bioluminiscenta bakterier avger molekyler som berättar för dem när det finns tillräckligt många för att alla ska kunna lysa tillsammans. Det är som en liten bakteriekomité som bestämmer sig för att det är dags för gruppfoto.
Hur skulle det kännas?
Här är det som verkligen får mig att fundera. Forskare tror att om de här organismerna är medvetna, så skulle deras upplevelse vara helt annorlunda än vår.
Vårt medvetande känns som en lång film – det finns ett "jag" som tittar på allt som händer, fattar beslut, känner känslor. Men för en slemmossa eller en bakterie? Deras version av medvetande skulle snarare vara som intuition. En dragning mot det goda. En bortstötning från det dåliga. Ingen inre monolog. Ingen känsla av "jag" som ser "jag" fatta beslut.
Det är medvetande utan självmedvetande. Och ärligt talat vet jag inte om det gör det mer eller mindre hjärnblåande.
Varför borde du bry dig?
Jag vet att det här låter som något som bara finns i torrt akademiskt material. Men här är varför jag tycker det faktiskt spelar roll för alla oss andra:
För det första utmanar det allt vi tror oss veta om var medvetandet kommer ifrån. Vi har alltid antagit att man behöver komplexitet – en stor hjärna med miljarder neuroner som jobbar. Men om slemmossor kan visa problemlösning och beteende som ser ut som avsikt, kanske medvetande är mer grundläggande än vi trott.
För det andra får det en att fundera på linjen mellan "levande" och "inte levande". Är en slemmossa bara en hjärnlös biologisk maskin, eller finns det något som är att vara en slemmossa? Jag vet genuint inte hur man svarar på det, och jag tycker det är spännande.
Och för det tredje – det får mig att titta på den där fläcken av gul sörja i gräsmattan och tänka: "Vad tänker du, lilla klump? Vad handlar allt det här om för dig?"
Kanske är svaret "inte mycket". Men kanske – och det är det som håller mig vaken på nätterna – kanske är det mer än vi någonsin kan föreställa oss.
Så nästa gång du ser en av de här mystiska klumparna, ge den en liten nick av respekt. Du kanske tittar på något som, på sitt eget konstiga sätt, är väldigt medvetet.