Någon byggde en drönarbomb för 400 spänn. Sedan svarade hen på en jobbannons.
Det här är en historia som får en att tänka om nästa gång man scrollar genom lediga jobb på nätet.
Förra året försökte någon spränga ett ukrainskt fraktplan på en flygplats i Tyskland med en drönare lastad med sprängmedel. Attacken misslyckades – och det är faktiskt det som gör historien så intressant. För när myndigheterna kom över drönaren och dess last kunde de konstatera något fascinerande: det här var ingen amatörinsats. Bomben var sofistikerad och matchade designerna från andra ryska sabotageförsök runt om i Europa.
Men det blir ännu mer intressant. Personen som greps för attacken? Ingen erfaren spion eller tränad agent. Enligt utredarna var det bara en vanlig kille som svarat på en jobbannons på Telegram.
En jobbannons. För sabotage.
Välkommen till underrättelsetjänsternas gig-ekonomi
Det här är en av de mest oroande utvecklingarna jag stött på på länge, och jag bevakar en hel del oroande ämnen.
Den ryska militära underrättelsetjänsten GRU har tydligen lyckats militarisera gig-ekonomin. Tänk dig hur du beställer mat via en app eller tar ett skjutsjobb. Föreställ dig nu samma system, men "jobbuben" handlar om att sätta upp anti-NATO-affischer, installera gömda kameror eller ja, genomföra bombattentat.
Betalningarna är nästan löjligt vardagliga. Vill du ha 50 kronor? Sätt upp en affisch. Har du några timmar över? Här är hur du installerar en spionkamera. Betalningarna kommer via kryptovaluta, så det finns inga spår tillbaka till Moskva. Handläggarna träffar aldrig sina rekryter personligen. Allt sker genom Telegram-kanaler som ser nästan lika officiella ut som en matleveranstjänst.
Forskare vid International Institute for Strategic Studies har gett fenomenet ett namn: "intelligence-operative gig economy". Jag önskar verkligen att det lät påhittat, men ack.
Den ovetande medhjälparen
Det är det här som verkligen får mig att fundera.
De flesta av dessa gig-arbetare har ingen aning om att de är en del av en internationell underrättelseoperation. De tror att de gör sidojobb för anonyma brottslingar eller underjordiska nätverk. När de får i uppgift att bränna ner ett lager antar de att det handlar om någon gängrelaterad dispyt, inte en beräknad attack för att destabilisera europeiskt stöd för Ukraina.
I ett särskilt häpnadsväckande fall, rapporterat av The Guardian, greps tre män i Polen misstänkta för sabotage för Rysslands räkning. Två var vitryssar, en var polack. Alla tre hade tidigare kämpat i Ukraina – på Kiovs sida – mot ryska styrkor. De saboterade sin egen sak utan att ens veta om det.
Det är "genialiteten" (och jag använder det ordet med stor olustighet) i systemet. Ryssland får trovärdigt förnekande, agenterna är utbytbara, och ingen behöver veta något. Det är precis vad kompartmentalisering ska vara.
Gammal visdom i ny förpackning
Och så blir det nästan lite komiskt, om det hela inte vore så allvarligt.
Konceptet att rekrytera "vanliga människor" för underrättelsearbete är inte nytt alls. Den antika indiska politiska avhandlingen Arthashastra – skriven för ungefär 2400 år sedan – beskrev faktiskt en hel taxonomi av "vandande spioner". Det fanns spioner som infiltrerade genom vänskap, spioner som arbetade som handelsmän, till och med spioner som utgav sig för att vara asketer för att få tillgång till mäktiga personer.
Så på ett sätt är GRU:s Telegramrekrytering bara... Chanakyas visdom, men med kryptovaluta.
Moskvas handläggare har i praktiken uppdaterat 2400 år gammalt spionhantverk för smartphone-eran. De grundläggande principerna har inte förändrats – utnyttja människors omständigheter, deras penningbehov, deras okunskap – förutom att du nu inte ens behöver lämna kontoret för att rekrytera någon. Du lägger bara ut ett jobb och väntar på ansökningarna.
Vad betyder det här för oss alla?
Ärligt talat? Det här är ett väckarklocka som de flesta inte kommer att höra.
Anledningen till att det här fungerar så bra är just för att det ser vardagligt ut. En appnotis om ett snabbt jobb. En enkel kryptovalutabetalning. En uppgift som verkar ofarlig tills den plötsligt inte är det.
Om det finns något att ta med sig från den här historien är det att gränsen mellan vardagsliv och geopolitisk konflikt blir alltmer otydlig. Kalla kriget hade tydliga frontlinjer. Dagens underrättelseoperationer levereras till din telefon tillsammans med jobberbjudanden från helt legitima företag.
Var skeptisk mot allt som verkar för enkelt. Misstänksam mot betalningar som verkar för bra för arbete du inte förstår. Och kanske – kanske – svara inte på den mystiska Telegramannonsen som erbjuder dig 400 spänn för att installera något på ett lager någonstans.
Håll nyfikenheten vid liv, men kontrollera grejen först.
Källa: Popular Mechanics