När dimman visade sig ha eget liv

Stephen King lät dimman i The Mist gömma monster. Verkligheten är snällare, men minst lika konstig: dimman bär på bakterier som lever, växer och äter föroreningar.

Inte bara vattendroppar

Forskare vid Arizona State University har undersökt dimma i Pennsylvania i två års tid. De fann att ungefär en procent av dropparna innehåller bakterier. En procent låter lite – tills man inser hur många droppar som ryms i ett enda moln. Då blir antalet mikrober lika högt som i havsvatten.

Bakterier som äter formaldehyd

Vissa av bakterierna tillhör gruppen metylobakterier. De använder formaldehyd som näring. Formaldehyd bildas när metan möter solljus och bidrar till både ozonproblem och andningsbesvär. Men i dimman blir ämnet mat istället.

När forskarna jämförde luften före och efter dimma såg de att bakterierna ökade i antal. Under mikroskopet syntes de växa och dela sig. De levde aktivt på föroreningarna.

En tillfällig värld

Dimman är alltså inte bara väder. Den fungerar som ett kortvarigt ekosystem. Bakterierna får troligen skydd mot UV-strålning och en säkrare färd än om de flugit fritt i damm. De har hittat en nisch – och utnyttjar den.

Det vi ännu inte vet

Mycket återstår att förstå. Kustdimma innehåller andra bakterier än inlandsdimma. Nattens roll är oklar, eftersom många kemiska processer i luften drivs av solljus. Koncentrationen varierar också kraftigt beroende på plats och förhållanden.

Naturens egen luftrening

Stephen Kings dimma var skrämmande för att något hotfullt dolde sig där. Verklig dimma är fascinerande på ett annat sätt: den gömmer ett helt mikrobiellt samhälle som samtidigt renar luften. Inga monster – bara små organismer som gör sitt jobb.

Nästa gång dimman lägger sig över vägen sitter du inte ensam i bilen. Du har sällskap av miljarder bakterier som äter föroreningar och bara lever sitt liv. Det är både enklare och mer intressant än skräckfilm.