Något som fick mig att stanna upp den här veckan.
Vi får hela tiden höra att klimatforskningen har koll på läget. Att vi har avancerade databaser som exakt mäter hur mycket koldioxid vi pumpar ut i atmosfären. Men... kanske är det inte riktigt så stabilt som vi trott.
Studien som hittade ett stort problem
Forskare från Northern Arizona University har publicerat resultat som faktiskt håller mig vaken om nätterna när jag tänker på klimatpolitiken. De granskade Climate TRACE-databasen – den som utvecklades av ett konsortium med före detta vicepresidenten Al Gore som medgrundare – och hittade ganska oroande fel.
De upptäckte specifikt att Climate TRACE underskattar koldioxidutsläpp från fordon i städer med i genomsnitt 70 procent. Och i vissa städer? Där är siffrorna ännu värre. Indianapolis och Nashville låg fel med över 90 procent. Det är inte ett litet avrundningsfel – det är i praktiken att få svaret helt omvänt.
Forskarna jämförde Climate TRACE-data mot Vulcan Emissions Database, som kalibreras med verkliga trafikregistreringar och faktiska energidata. Tänk på Vulcan som facit – de data du får när du faktiskt räknar det som händer istället för att försöka uppskatta från rymden.
Varför spelar det här roll?
Här börjar min hjärna snurra lite. Vi använder de här utsläppsdatabaserna för att:
- Fatta policybeslut om klimatåtgärder
- Följa om länder når sina utsläppsmål
- Bestämma var vi ska investera för att minska föroreningar
- Förstå om våra insatser faktiskt fungerar
Om vår grunddata är fel – och då fel i en riktning som får utsläppen att se bättre ut än de faktiskt är – då flyger vi i praktiken utan instrument. Vi fattar beslut för biljoner dollar baserat på siffror som kan vara rejält fel.
Kevin Gurney, professorn vid NAU som ledde studien, uttryckte det så här: "Vi kommer aldrig att uppskatta utsläpp med perfekt noggrannhet, men vi måste se till att de data som delas med beslutsfattare och allmänheten är opartiska och uppfyller bästa praxis och de strängaste vetenskapliga standarder som finns. Utan detta vilseleder vi beslutsfattare och riskerar att förlora allmänhetens förtroende för vår förmåga att hantera klimatförändringarna."
Det är en ganska kraftfull varning.
AI-hypeproblemet?
Nu vill jag vara försiktig här, för jag tror faktiskt att ** artificiell intelligens har enorm potential för klimatövervakning**. Climate TRACE-projektet använder AI för att analysera satellitbilder och uppskatta utsläpp globalt – vilket är genuint innovativt och nödvändigt. Vi kan fysiskt inte mäta utsläpp överallt på jorden utan någon form av teknisk hjälp.
Men här är grejen – och jag tror det gäller AI-hype inom många områden – bara för att ett verktyg är sofistikerat betyder det inte automatiskt att det är korrekt. Det gamla talesättet "skräp in, skräp ut" gäller fortfarande. Om AI:n tränas på ofullständig data eller med bristfällig metodik kommer den självsäkert ge dig fel svar.
Forskarna säger inte att vi ska kasta ut AI helt. De säger: verifiera uppskattningarna mot verklig data, var transparenta om osäkerhet och upprätthåll rigorösa vetenskapliga standarder. Du vet, det tråkiga som inte gör rubriker men faktiskt spelar roll.
Vad det här betyder för klimatåtgärder
Jag tycker vi behöver ta ett steg tillbaka och fundera på vad den här studien faktiskt säger oss.
För det första: det är en påminnelse om att klimatforskningen, även om den är oerhört viktig, fortfarande är ett utvecklande område med verkliga osäkerheter. Det är inte svaghet – det är ärlighet. Forskarna som hittade de här felen är inte klimatförnektare; de är forskare som gör exakt det god vetenskap ska göra: granskar arbetet och påpekar problem.
För det andra, om något borde det här göra oss mer engagerade i aggressiva klimatåtgärder, inte mindre. Att få lära sig att utsläppen kanske är värre än vi trodde betyder att brådskan är ännu högre, inte lägre.
För det tredje behöver vi bättre investeringar i markbaserad övervakning. Satelliter och AI är kraftfulla verktyg, men de behöver valideras mot faktiska mätningar. Vulcan-projektet som Gurneys team utvecklat – som spårar utsläpp ner till enskilda kvarter och vägsträckor – representerar den typ av detaljerad, verifierad data vi behöver.
Sammanfattning
Jag förstår. Det här är komplicerat. Vi pratar om databaser och metodiker och satellitalgoritmer – inte direkt trivsam middagskonversation.
Men här är varför jag tror det här spelar roll för alla oss: vi blir ombedda att göra betydande livsstilsförändringar och stödja kostsamma politik för att hantera klimatförändringarna. Vi ska absolut göra det – vetenskapen är överväldigande att vi behöver agera. Men vi förtjänar att veta att data som används för att vägleda de besluten är så korrekt som möjligt.
Den goda nyheten är att forskare upptäcker de här felen. Det är precis vad peer review och oberoende verifiering ska göra. Climate TRACE-teamet har informerats om problemen, och förmodligen kommer de att arbeta för att förbättra sin metodik.
Vad jag hoppas det här leder till är mer investeringar i oberoende verifiering av klimatdata – fler forskare som Gurney som dubbelkollar de stora databaserna, mer validering av satellituppskattningar mot verkligheten, och mer transparens om osäkerhet.
Klimatåtgärder byggda på korrekt data kommer alltid att vara starkare än åtgärder byggda på självsäkra antaganden.
Källa: ScienceDaily - Major errors found in Al Gore-founded Climate TRACE database