Forskare studerar hjärnor som fyllt 90 – och hittar överraskande mönster

Här är något som kan komma som en överraskning: att fira sin 90-årsdag med ett skarpt sinne betyder inte att du undvikit demensens riskzon.

Jag vet – det låter inte direkt uppmuntrande. Men häng med, för ny forskning ger fascinerande (och lite ödmjukande) insikter om vad som händer med våra hjärnor i väldigt hög ålder.

Studien som förändrar bilden

Forskare vid UC Davis Health och Kaiser Permanente driver ett projekt som heter LifeAfter90, startat 2018. De har följt över 800 personer som redan var 90 år och fria från demens när de anmälde sig. Vi pratar alltså om folk som nådde denna milstolpe utan kognitiva problem – och forskarna ville veta vad som händer sen.

Det de hittade? Att fylla 90 är ingen garant för någonting.

Den mest slående upptäckten: kvinnor i 90-årsåldern hade ungefär dubbelt så hög demensrisk jämfört med män i samma ålder. Vi visste att kvinnor generellt löper högre risk tidigare i livet, men att se samma mönster fortsätta in i det tionde decenniet är tankeväckande.

Etnicitet spelar fortfarande roll

Studien avslöjade också obehagliga sanningar om rasskillnader i hjärnhälsa. Svarta deltagare hade cirka 75 procent högre demensrisk jämfört med asiatiska deltagare. När forskarna granskade siffrorna mer noggrant hade svarta och latinamerikanska deltagare betydligt högre nivåer än vita och asiater.

Det här är ingen nyhet inom demensforskningen – vi har känt till dessa skillnader i år. Men att de håller i sig hela vägen in i 90-årsåldern påminner oss om hur mycket arbete som återstår.

Generna är inte hela historien

Du har kanske hört talas om APOE – genen som ofta kallas "Alzheimersgenen". Här blir det intressant.

Det finns APOE2, som verkar ge skydd. Deltagare med denna variant hade 60 procent lägre demensrisk – en kraftfull skyddseffekt som höll i sig även i extrem ålder.

Sedan finns APOE4, den mer riskfyllda varianten. Man skulle förvänta sig att den konsekvent ökar risken, eller hur? Så enkelt är det inte. I hela gruppen såg forskarna ingen tydlig ökning av demensfall kopplad till APOE4. Men när de grävde djupare hittade de att varianten ungefär fördubblade risken för svarta deltagare och visade olika mönster mellan män och kvinnor.

Generna verkar alltså inte i ett vacuum – de samverkar med kön, etnicitet och säkert dussintals andra faktorer vi ännu inte identifierat.

Den stora frågan

Det som fascinerar mig mest: vissa deltagare hade tydliga riskfaktorer under 60- och 70-årsåldern – högt blodtryck, högt kolesterol, den vanliga mixen – och seglade ändå in i 90-årsåldern med kognitiva förmågor intakta. Vissa APOE4-bärare klarade det också.

Varför? Vad skyddade dem?

Den gåtan forskarna desperat försöker lösa. Om vi kan förstå vad som gjorde dessa individer motståndskraftiga trots oddsen, kanske vi hittar strategier som hjälper alla andra.

Vad betyder detta för dig?

Dr Rachel Whitmer, studiens huvudförfattare, uttryckte det träffande: läkare kan inte anta att någon från en högriskgrupp som fyllt 90 utan demens automatiskt är säker. Vi måste fortsätta prata om hjärnhälsa och riskreduktion i varje ålder.

Personligen tycker jag detta är både trösterikt och lite sorgligt. Trösterikt eftersom det betyder att våra kroppar och sinnen har en anmärkningsvärd resiliens vi inte helt förstår. Sorgligt för att det påminner om att åldrandet är komplicerat, och att det aldrig kommer en punkt där vi äntligen kan slappna av.

Men här är min slutsats: studier som denna ger mig hopp. Varje pusselbit vi hittar för oss närmare förståelsen för hur vi skyddar våra hjärnor. Och under tiden: grunderna vi känt till i år – hålla sig aktiv, äta bra, bibehålla sociala kontakter, sköta blodtrycket – är antagligen viktigare än vi insett.

För att fylla 90 verkar vara början på konversationen, inte slutet.

** Källa:** ScienceDaily