Historieböckerna lög – och gamla kungar försvann

"Historien skrivs av segrarna." Vi har alla hört det. Men att det kunde vara så bokstavligt? Det visar sig nu att åtminstone tre assyriska kungar kan ha raderats från den officiella historieskrivningen – med flit.

Två forskare, Alexander Johannes Edmonds och Eckart Frahm, har publicerat en studie i Journal of Cuneiform Studies. Deras slutsats? Den assyriska kungalistan, som historiker har litat på i över hundra år, är sannolikt ofullständig. Och ja, raderingen kan ha varit avsiktlig.

Inte illa, va? En av antikens mest fruktade supermakter som redigerar sin egen Wikipedia – fast utan källhänvisningar.

Solförmörkelsen som startade en statskupp

Låt mig berätta om den första "försvunna" kungen. Hans historia är lite av en thrillers.

Någon som kallade sig Tiglath-pileser – ett namn som redan tillhörde en berömd assyrisk kung – försökte störta den regerande Aššur-dān III. Det hände strax efter en solförmörkelse.

I det forntida Mesopotamien var himlakropparna budbärare från gudarna. En solförmörkelse var inte bara spektakulär – den var ett varsel. Perfekt tillfälle att påstå att gudarna stod på din sida.

Denna rival till Tiglath-pileser styrde i ungefär ett år, 763–762 f.Kr., innan han avsattes. Beviset? En lertavla på British Museum som dokumenterar kungliga donationer under hans tid vid makten. Alltså: vi vet att han regerade. Men den officiella listan? Tystnad.

Anledningen är enkel. Aššur-dān III vann. Och vinnare skriver historieskrivningen.

En statue utan huvud

Fall två är rent detektivarbete.

Forskare har i över ett sekel funderat på en stentavla, en stele, som hittades i Irak 1894. Namnet på en kung hade skrapats bort och ersatts med Tiglath-pileser. Varför?

Edmonds och Frahm föreslår en rak förklaring: det fanns en kung vid namn Shalmaneser som regerade precis innan Tiglath-pileser III tog makten 745 f.Kr. När Tiglath-pileser III befäste sin position bestämde han sig helt enkelt för att förbigå företrädaren. Borta med honom ur historien.

Det tredje fallet är det läskigaste: en kung vid namn Aššur-uballiṭ. I texter från Tukultī-Ninurta II nämns ett ritualkärl som denne Aššur-uballiṭ hade restaurerat. Men kungalistan? Tomt. Ingen sådan kung mellan Tukultī-Ninurta I och Tukultī-Ninurta II.

Och så finns det en skadad staty från den forntida staden Aššur. Den föreställer en kunglig figur – men huvudet är borta. Likaså armarna och kungliga symboler. Forskarna misstänker att denne hodelöse kung är vår bortglömde Aššur-uballiṭ.

Visst, jag ska inte överdriva. Men... det är rätt mycket skada för en staty, eller hur? Någon var verkligen angelägen om att sudda ut den här personen.

Varför spelar det roll?

Det är här det blir riktigt intressant.

Edmonds och Frahm menar att den assyriska kungalistan aldrig var avsedd som en objektiv historisk dokument. Den fungerade snarare som ett "legitimeringskanon" – en lista över kungar vars styre godkänts av staten.

Regerade du kort? Var du en rival eller förlorade maktspelet? Då kom du inte med. Din administration kan ha fungerat i månader eller år. Men tillhörde du inte rätt familj eller politiska linje? Utplånad ur historien.

Det här förändrar hur vi bör se på forntida källor. Vi behandlar ofta kunglistor som tillförlitliga, neutrala dokument. Men de skapades av människor med politiska agendor – precis som allt annat.

Den större bilden

Jag är ingen assyriolog (de riktiga experterna på forntida Mesopotamien). Men det som slår mig är påminnelsen: historia är inte bara "det som hände". Det handlar också om vem som får berätta historien – och varför viss information överlever medan annan... låt oss säga, glöms bort med flit.

Assyriens imperium var en av antikens supermakter. De byggde väldiga vägnät, utvecklade avancerade förvaltningssystem, skapade fantastisk konst och arkitektur. Ordet "assyriisk" används fortfarande för att beskriva vissa organisationsstrukturer.

Och ändå: för dennaexceptionellt väl dokumenterade civilisation finns det fortfarande så mycket vi inte känner till. Eller rättare sagt – så mycket som *någon velat att vi inte ska känna till.

Det Edmonds och Frahm har gjort är att ge oss en glimt bakom kulisserna på forntida statskonst. De visar att maktkamper, politisk legitimitet och historiskt minne var lika viktiga 700 f.Kr. som idag.

Nästa gång någon påstår att historien är objektiv? Berätta gärna om de tre kungarna som raderades från den assyriska kungalistan.

Vissa saker förändras aldrig.

** Källa:** ScienceDaily – "Three New Kings of Assyria", publicerad i Journal of Cuneiform Studies