Arkeologer har hittat något som får oss att omvärdera hela mänsklighetens utvandring
Låt mig börja med en bekännelse: jag blir fortfarande lite häpen när jag tänker på att människor – eller åtminstone våra uråldriga släktingar – lyckades ta sig så långt från Afrika. Tänk dig att förflytta sig över enorma landskap utan karta, utan GPS, utan att ens veta vart man är på väg. Och ändå hamnade de lite varstans.
En ny studie publicerad i Science Advances får mig att uppskatta den bedriften ännu mer. Forskarna har nämligen kommit fram till att våra förfäder kan ha nått Östasien ungefär en miljon år tidigare än vi hittills trott. En miljon år! Det är ingen liten justering.
Vad är det som har hänt?
Forskarna har på nytt granskat tre fossiliserade skallar från arten Homo erectus som hittades vid arkeologiska utgrävningar i Yunxian i Kina under slutet av 1980- och 1990-talet. Skallarna hade i princip legat i förvar, i väntan på att någon skulle ta sig an dem med bättre verktyg.
Och de bättre verktygen? Forskarna använde en dateringsmetod som mäter aluminium- och beryllium-isotoper i den omgivande jorden. Jag vet, jag vet – det låter otroligt tekniskt. Men här är den enkla versionen: när kvarts träffas av kosmisk strålning från rymden (ja, verkligen) bildas specifika isotoper. Så fort kvartsen begravs under marken kan inte längre den kosmiska strålningen nå den, och isotoperna börjar sönderfalla. Genom att mäta hur mycket sönderfall som skett kan forskarna räkna ut ungefär när fossilet begravdes.
Ganska fiffigt, eller hur?
Varför spelar det här någon roll?
Här blir det riktigt spännande. De ursprungliga dateringarna av skallarna pekade på en ålder mellan 800 000 och 1,1 miljoner år. Inte så illa. Men den nya analysen placerar dem runt 1,77 miljoner år – en hisnande skillnad på nästan en hel miljon år.
Om dessa dateringar stämmer betyder det att Homo erectus nådde Östasien nästan samtidigt som de nådde andra delar av Eurasien. De äldsta kända Homo erectus-fossilen utanför Afrika kommer från Dmanisi i Georgien och är ungefär 1,78 till 1,85 miljoner år gamla. Så i praktiken kan våra uråldriga släktingar ha tagit sig till Kina ungefär samtidigt som de nådde Kaukasusbergen.
Homo erectus: Vår långbenta kusin
För den som inte känner till Homo erectus – låt mig presentera vem jag brukar tänka på som mänsklighetens första verkliga äventyrare.
Homo erectus var den första homininen som verkligen började likna oss – ja, som avlägsna kusiner av oss i alla fall. De hade kortare armar och längre ben jämfört med tidigare arter, vilket antyder att de var väl anpassade för att gå och kanske till och med springa långa sträckor. (Det ger ju mening för en art som tydligen inte kunde sitta stilla!)
De var också de första av våra förfäder som migrerade ut från Afrika. Länge trodde forskare att denna stora förflyttning skedde för omkring 1,5 till 2 miljoner år sedan, men timingen och vägarna har ivrigt debatterats. De nya dateringarna från Yunxian ger ny bränsle åt diskussionen – eller snarare, spännande nytt material.
Vad betyder det här för andra utgrävningsplatser?
Något som jag tycker är särskilt intressant är att den här upptäckten kan få ringeffekter. Om skallarna från Yunxian är så här gamla öppnar det för möjligheten att andra homininfossilplatser i Asien också kan vara äldre än vad nuvarande uppskattningar säger.
Vissa skallar och tänder som hittats i Kina och Indonesien har tidigare daterats till mellan 1,51 och 1,72 miljoner år, men de dateringarna har alltid varit lite kontroversiella – särskilt när fossilen hittades på ytan snarare än begravda i sin ursprungliga sediment. De kritiska skallarna från Yunxian hittades alla in situ, alltså i de faktiska jordlagren där de ursprungligen hamnade. Det var det som överhuvudtaget gjorde en tillförlitlig datering möjlig.
De stora frågorna som fortfarande finns kvar
Självklart ger vetenskapen sällan rena svar utan att samtidigt väcka några nya frågor.
Forskarna ställer sig nu: Om Homo erectus redan fanns i Östasien för 1,77 miljoner år sedan, var kom de egentligen ifrån? Tog de en södra rutt genom Indonesien? En nordlig rutt genom Centralasien? Något helt annat?
Och här är en rolig fundering: Om dessa inte är de äldsta homininerna i Asien – vad fanns det då? Kan det finnas ännu äldre fossil som väntar på att hittas?
De här frågorna påminner mig om varför jag älskar att följa arkeologin – varje svar tenderar att låsa upp två eller tre nya mysterier. Men det är väl det som gör det så spännande, eller hur?
Vad jag tar med mig
Det jag hela tiden återkommer till är de tidiga människornas otroliga mod. De irrade inte omkring utan mål; de koloniserade kontinenter. De anpassade sig till nya miljöer, listade ut hur man överlever i främmande marker och trivdes trots allt.
Faktum att vi fortfarande lägger pusselbitarna till deras resa miljoner år senare är ett bevis på hur anmärkningsvärt det var. Och varje ny upptäckt – som dessa överraskande urgamla skallar från Yunxian – för oss ett steg närmare att förstå exakt hur vi (eller snarare våra uråldriga släktingar) hamnade lite varstans på planeten.
Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker det är riktigt inspirerande.
** Källa: Popular Mechanics