Jakten på odödlighet: En resa in i livsförlängningens bisarra värld

Låt mig berätta om något som samtidigt fascinerade mig och fick mig att vilja ta en väldigt lång dusch.

Jag ramlade nyligen in i världen bland dem som förespråkar radikal livsförlängning, och ärligt talat? Det var en rejäl resa. Tänk dig följande: En 75-årig man som vägrar acceptera att döden är oundviklig. Han sitter inte bara och hoppas att någon annan löser problemet. Han försöker aktivt göra odödlighet verklighet — med sig själv som utgångspunkt.

Han heter James Strole och har kallats en "krigare mot dödsparadigmet." Jag gillar den frasen, även om den låter som något från en sci-fi-film. Strole grundade organisationen People Unlimited 1995 och startade senare Coalition for Radical Life Extension. Dessa organisationer anordnar något som heter RAADFest, vilket står för Revolution Against Aging and Death. Uppenbarligen ville någon verkligen att vi skulle förstå att det här inte var en standardkonferens om välbefinnande.

Festivalen hölls först i Las Vegas (för det kunde den väl inte vara någon annanstans), blev virtuell under pandemin, och finns nu i Scottsdale, Arizona. Och utifrån vad jag sett är det verkligen en spektakulär tillställning. Vi pratar om träningspass på scen, rockkonserter, flamencodans och talare som berättar för publiken att de befinner sig "mellan den sista dödliga generationen och den första odödliga människan."

Nu, innan du avfärdar hela grejen som en gränsrörelse full av konstigheter, låt mig pausa. För ärligt talat? En del av vad dessa människor tror är faktiskt uppfriskande. Strole står emot åldersdiskriminering — idén om att det finns "korrekta" sätt att bete sig eller klä sig när man blir äldre. Han tror att människor ska leva som de vill, oavsett hur många födelsedagar de har firat. Jag tycker inte att det budskapet är fel alls.

Men här blir det intressant — och med "intressant" menar jag "medicinskt oroande."

Festivalen lockar till sig försäljare av en del... låt oss kalla dem "kreativa" produkter. Vi pratar om luftfiltreringssystem för 8 500 dollar, hängsmycken som påstås skydda dig mot elektromagnetisk strålning, och mattor som sänder elektromagnetisk strålning mot din kropp för att minska åldrandet. (Jag hoppas genuint att de två båsen inte finns mittemot varandra på mässan. Det skulle vara pinsamt.)

Det finns också något som heter "Quantum Cellular Medicine" som sprider felaktig information om coronavirusvaccin. Och diverse kosttillskottsleverantörer som gör påståenden som skulle få varje respektabel forskare att rycka till.

En försäljare säljer "Mystiska oljor" som påstås harmonisera med dina cellers frekvenser när du inhalerar dem. En annan erbjuder en Anti-aging-creme för 1 500 dollar som påstås detektera telomärer i din hud för att få rynkorna att försvinna. Telomärer! Det är faktiskt en riktig sak som forskare studerar — de skyddande hättorna på ändarna av våra kromosomer som naturligt förkortas när vi åldras. Så dessa företag använder riktiga vetenskapliga ord för att sälja produkter som antagligen inte fungerar.

Jag kontaktade Dr. Nir Barzilai, som är chef för Institute for Aging Research vid Albert Einstein College of Medicine, för att få hans syn på en del av dessa produkter. Hans svar var vackert rakt på sak.

Om de mystiska oljorna: "Trams. Celler är inte synkroniserade på något sätt så att du bara kan andas in olja och se resultat."

Om den dyra anti-aging-cremen: "Att förlänga telomärer eller överuttrycka telomeras kan vara skadligt och möjligen orsaka cancer, och att ha fin hud betyder inte att du inte kommer att dö."

Aj. Men samtidigt — tack, en röst för förnuftet!

Dr. Barzilai gav ett delvis godkännande till NAD+-injektioner, som marknadsförs för att öka energin och minska ålderstecken. Han sa att doseringen var rimlig, men påpekade att när du betalar mycket pengar för en invasiv behandling känner du dig ofta bättre bara för att du vill tro att det fungerade. Det är placeboeffekten, folkens, och den förklarar en hel del "mirakelkurer."

Så vad är slutsatsen här? Är evigt liv bara en dröm bland pseudosvenska och tveksamma kosttillskott?

Här är min ärliga åsikt: Jag tror att det finns något genuint här, begravt under allt nonsens. Åldrande är en biologisk process, och forskare studerar aktivt hur man kan sakta ner eller vända den. Att en del människor brinner för att förlänga människors livslängd är inte galet — det är bara att passionen lockar till sig en hel del aktörer som vill göra snabba pengar på desperata människor.

Den verkliga utmaningen är att skilja den riktiga vetenskapen från ormsmörjan. Och ärligt? Det har alltid varit mänsklighetens kamp. De första dagarna av cancerforskning hade samma problem — legitima genombrott blandade med tveksamma tonic och "mirakelkurer."

Kanske den verkliga frågan inte är om vi någonsin kommer att besegra döden, utan om vi kan göra det utan att bli lurade på vägen.

Vad tycker du? Är radikal livsförlängning ett värdefullt mål, eller är vi bättre på att finna fred med vår dödlighet? Jag skulle verkligen vilja höra dina tankar — skriv ner dem i kommentarerna.