Från kängor i leran till kosmiska gåtor

De flesta barn drömmer om att bli astronauter eller upptäcktsresande. Jay Stratton hade en lite mer jordnära plan. Han tog värnplikt med siktet inställt på infanteriet – tänk ryggsäckar, gevär och skogsterräng. Men några år senare befann han sig i ett högsäkerhetskontor i Washington D.C., stirrande på videofilm som snarare liknade en sci-fi-rulle än militär underrättelseinformation.

Vi pratar om objekt som svävar tyst nära missilsilon med ett märkligt, gulaktigt sken. Sen, på en blinkning – svish! – accelererar de snabbare än Millennium Falcon.

Den ultimata fisketuren (med en kärnkraftig twist)

Här blir det riktigt spännande. Stratton var inte bara en passiv åskådare som tittade på suddiga videoklipp; han blev en ledande figur i uppdraget att faktiskt förstå dessa "UAP:er" (Unidentified Anomalous Phenomena).

I sin nya memoar, Out of the Shadows, beskriver han en av de mest fascinerande strategierna de använde för att "fiska" efter dessa fenomen. Militären hade en teori: UAP:er verkar dras till höga nivåer av kärnkraft.

Så, vad är bättre som agn än en kärnkraftsdriven ubåt?

Idén var lika enkel som genialisk: Kör ubåtens reaktor på högvarv för att skapa en enorm nukleär signatur, och vänta sedan. Målet var att locka objekten tillräckligt nära för att kunna spåra, övervaka eller – om de hade tur – fånga upp en liten del av dem.

När fysikens lagar går på semester

De möten Stratton beskriver är inte bara "ljus på himlen". Det är objekt som verkar ignorera universums grundläggande regler. Vi pratar om:

• "Tic Tac": Det berömda, släta, vita farkosten som rörde sig genom både luft och vatten med samma elegans.
• Den spöklika sfären: En sex fot hög boll som drev genom vindarna på 20 000 fots höjd, som om vinden inte ens existerade.
• Omöjlig fysik: Objekt som accelererar omedelbart utan synliga motorer eller vingar.

Upptäckten har ett mörkt ansikte

Men det är inte bara förundran och magi. Forskningen har varit tung. Stratton nämner att Roswell-kraschen 1947 – den som alla trodde var en väderballong – kan ha varit något mycket mer biologiskt. Han antyder att vrakdelarna inkluderade varelser som definitivt inte var mänskliga.

Men den verkliga tyngden ligger hos människorna. Det är så märkligt det som piloter och forskare ser att det har lett till allt från mentala sammanbrott och uppsägningar till att människor helt enkelt har torkat ihop av ren chock.

Min åsikt: Vetenskap eller ren science fiction?

Personligen älskar jag det här. Det flyttar hela diskussionen från "Finns det små gröna män?" till "Vad är det egentligen som händer i vårt luftrum?". Oavsett om det är utomjordingar, varelser från en annan dimension eller hemlig mänsklig teknik, så säger en sak allt: Att militären använder kärnkraft som "agn" betyder att de menar allvar. De letar efter något som är högst verkligt.

Vad tror du? Om du styrde en ubåt, skulle du våga använda den som lockbete för det okända?