Ny dag, ny Mellanösternplan
Nya rapporter pekar på att USA och Israel samarbetar med kurdiska grupper inne i Iran. Målet? En möjlig folklig revolt. Låter det bekant? Det ska det.
Vapen har smugglats in i västra Iran i månader. Kurdiska frivilliga tränar i bergen. Tanken är en markoffensiv, kanske med flygstöd från väst.
Kurdiska dilemmat: Trodda allierade, ofta övergivna
Det här ger mig rysningar av igenkänning. Kurderna har varit USA:s bästa stridskrafter på åratal. De slog tillbaka IS med mod och skicklighet.
Men det stora problemet: vi har svikit dem förr.
Efter IS-segern drog sig USA undan. Kurderna stod ensamma mot turkiska attacker och regionala hot. Klassiskt "tack för hjälpen, lycka till nu".
Siffrorna bakom
Iran har runt 10 miljoner kurder. Tusentals har tränats upp. Frustrationen mot regimen i Teheran är enorm.
Ändå oroar det mig: Iran är inte Irak 2003. Militären är stark, befästningarna solida. Ett uppror möts med stenhård repression direkt.
Den stora bilden
Det här speglar USA:s Mellanösternstrategi. Lokala proxykrigare gör grovjobbet. Washington håller distans.
Trump har snackat med kurdiska ledare nyligen. Timing som väcker tankar. Nu pratas det om iranska "folkets egna fötter på marken" istället för amerikanska soldater.
Min fråga: Vad sen? Plan B vid succé? Utväg vid fiasko?
Förtroendet ifrågasätts
Irakiska kurdledare tvekar. Förståeligt. De vet hur Iran slår tillbaka mot grannar. Och USA:s stöd har försvunnit när det passat.
Varför lita på löften nu, när de brutits tidigare?
Min syn: Historien upprepas
Strategin låter logisk. Iran har opposition. Kurderna lider orättvisor. Inre motstånd slår yttre invasioner.
Men jag anar en ny fälla för kurderna. Mönstret är uppenbart: stöd först, vinster sen, politik tar över, tillbakadragande, och chock när allierade känner sig sålda.
Sanningen: Vill du ha liv i pant för dina mål? Stå vid dem länge. Halvhjärtat stöd är inte bara omoraliskt – det saboterar framtida samarbeten.
Ryktet sprids snabbt.
Vad det betyder framåt
Oavsett om planen går av stapeln, tänk på människorna. Familjer som satsar allt på löften från USA och Israel.
Regionen är kaos nog. Ny proxykonflikt fixar kortsiktiga vinster. Men priset för redan lidande grupper kräver eftertanke.
Kanske blir det annorlunda den här gången. Ett äkta långsiktigt stöd för kurdisk självstyrelse. Men baserat på historien? Jag håller andan inne.
Källa: https://www.itv.com/news/2026-03-03/united-states-seeking-an-armed-uprising-inside-iran