Natt HIMLEN var inte tom

Det här kommer få dig att tänka om nästa gång du tittar upp mot en stjärnklar himmel: mitt under det största kriget i mänsklighetens historia såg piloter på båda sidor objekt de inte kunde förklara. Vi pratar inte om fiendeflygplan eller synvillor – det här var glödande klot som verkade ha egen vilja.

Jag stötte på den här historien första gången och kunde ärligt talat inte tro att den inte var mer känd. Föreställ dig i en stridsplans cockpit, tiotusentals fot över ett krigsdrabbat Europa, navigerande genom mörker. Sedan ser du dem – konstiga ljus som flöt bredvid ditt plan. De byter färg. De följer efter dig. De försvinner utan ett spår.

Det här hände verkligen. Riktiga människor under kriget.

Ett namn från en tecknad serie

Här blir det ännu mer intressant. Termen "foo fighter" kom inte från någon militär briefing eller vetenskaplig tidskrift. Den kom från en seriestripp. Skämtar inte.

Piloterna berättade historier för varandra om dessa mystiska ljus, och någon kom att tänka på Bill Holmans seriefigur Smokey Stover, som kallade sig "foo fighter" istället för brandman. Det var lekfullt, nästan ett skämt – men fenomenet bakom namnet var allt annat än roligt.

Det här var inte bara snabba glimtar heller. Flera besättningsmän från samma divisioner rapporterade identiska upplevelser. De såg inte saker för att de var trötta eller rädda – det här var tränade iakttagare som visste skillnaden mellan atmosfäriska fenomen och verkliga objekt.

Så vad var de?

Det är den stora frågan, och ärligt? Ingen har ett tillfredsställande svar.

Militären försökte förklara bort dem. Facklor? Facklor kan inte svänga eller dyka. Avgaspislor? De skulle inte synas. Väderballonger? De driver bara uppåt. Kulblixt? Den ändrar inte riktning och följer inte flygplan. St. Elmos eld? Den bildas bara runt fysiska objekt, inte fritt i luften.

Ingen av de vanliga förklaringarna stämde. Och det som verkligen fascinerar mig: de här sakerna kunde vara farliga. Inte för att de attackerade någon – det gjorde de aldrig – utan för att piloterna fann dem omöjligt distraherande. Föreställ dig att försöka koncentrera dig på en luftstrid medan mystiska ljus svävar runt din cockpit.

Vissa hoppade direkt till utomjordiska förklaringar, och ärligt kan jag förstå varför. Dessa objekts beteende – att följa plan, göra akrobatiska svängar, dyka upp och försvinna efter eget godtycke – matchar inget som vetenskapen kände till då.

Arvtagaren

Det som fascinerar mig är hur den här historien kopplar till det bredare UFO-fenomenet. När Kenneth Arnold såg mystiska objekt nära Mount Rainier 1947 fick media tag på hans beskrivning av dem som rörde sig som "en碟 som studsade över vatten". Plötsligt hade vi "flygande tefat" och samma sommar det ökända Roswell-incidenten.

Men foo-fighterna kom först. De pågick medan bomber fortfarande föll, medan tusentals soldater fortfarande kämpade och dog. Det här var inget busknarr eller masshysteri – det var verkliga möten med trovärdiga vittnen.

Och vi vet fortfarande inte vad de var.

Kanske är det det som gör historien så fängslande. I en era när vi gärna tror att vi har förklaringar för allt, här är ett genuint mysterium från mindre än ett sekel sedan. Något var där uppe i skyn över Europa och Japan, följde flygplan, tittade på – och sedan försvann.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker det är både kusligt och konstigt nog tröstande. Världen är ett konstigt ställe, och ibland är de mest fantastiska historierna de vi fortfarande försöker lista ut.