Spionen som stal atombomben – och kom undan

Låt mig berätta om ett spionagejobb som borde vara mer känt.

De flesta känner till Julius och Ethel Rosenberg. 1950-talets spionrättegång. Dödsstraffet. Rubrikerna som skakade Amerika. En tragisk historia som berättats tusen gånger.

Men här är grejen: Rosenbergsna fick knappt med sig något användbart. De lämnade över lite dokument, lite teorier – viktigt kanske, men inte det som verkligen spelade roll.

Den riktiga jackpoten? En komplett fungerande ritning av atombomben?

Den stals av en kvinna som hette Lona Cohen.

Och hon kom undan med det.

Kärlek, kommunism och spioneri

Morris Cohen var en sann troende. Depressionen på trettiotalet radikaliserade många, och Morris var en av dem. 1935 hade han kommunistpartikortet i plånboken. 1937 slogs han i Spanien med Abraham Lincoln-brigaden mot Franco. När han skadades i strid såg en sovjetisk spion vid namn Amadeo Sabatini sin chans – och Morris, med sin orubbliga devotion för saken, var precis vad Sovjet sökte.

Han återvände till Amerika med kodnamnet "Luis" och ett uppdrag: spionarbete för Sovjetunionen.

Sedan träffade han Lona.

Lona – född Leontine Theresa Petka – hade lämnat sin polska immigrantfamilj i Massachusetts när hon var bara femton. Hon tog sig till New York, omfamnade socialismen och sedan kommunismen. När hon gifte sig med Morris 1941 trodde hon att hon fick en make. Vad hon fick, utan att helt förstå det först, var en karriär i sovjetiskt spionage.

Här blir det intressant. Före vigseln var Lona ingen spion. Efter? Hon var helt inne.

Hustrun tar över

1942 inkallades Morris i den amerikanska armén – strax efter Pearl Harbor. Med ens var han iväg och slåss i Europa, och Lona stod med ansvaret för... ja, allt. Inklusive hans spionuppdrag.

Medan hennes man stormade stränderna i Europa arbetade Lona Cohen på försvarsfabriker och samlade industrihemligheter för något som kallades "Line X" – Sovjetkodnamnet för operationen att stjäla amerikansk teknisk och vetenskaplig know-how.

Men 1945 dök något större upp.

Sovjet ville ha atombomben.

Det riktiga atomic-bombjaltet

Det här var vad Rosenbergsna lämnade över till Sovjet: dokument, teorier, fragment. Viktigt? Visst. Skadligt? Kanske.

Det här var vad Lona Cohen lämnade över: en komplett fungerande ritning av "Fat Man" – den faktiska atombomb som skulle fällas över Nagasaki.

Hon flyttade till New Mexico (under förevändning av hälsoskäl), kontaktade fysikern Theodore Hall vid Los Alamos, och i augusti 1945 fick hon de atomara kronjuvelerna. Överlämningen skulle ske i juli, men Hall blandade ihop datumen – och här blir det nästan komiskt – Lona, en övertygad ateist, satt igenom en hel månad av sönndagsgudstjänster och väntade på att han skulle dyka upp.

När hon äntligen fick dokumenten gömde hon dem i en Askungeask och smuggade tillbaka dem till New York utan en skråma.

Tänk på det. En av de mest värdefullabitarna under kalla kriget satt i en ask med näsdukar, buren av en kvinna som såg ut som vem som helst.

Flykten

1950 började allt falla sönder. Klaus Fuchs greps. Sedan Rosenbergsna. Någon stack en lapp under Cohens dörr: "Åk nu. Lämna lamporna på, gå ut, titta inte tillbaka."

Och det gjorde de.

Ingen dramatisk rättegång. Ingen avrättning. Inga rubriker. Bara... borta.

De hamnade i Polen några år, undervisade i engelska och utförde diverse uppdrag för Sovjet. Sedan, 1954, dök de upp i London med nya identiteter: Peter och Helen Kroger. Bokhandlare. Helt vanligt par. Inget att se här.

Och i åratal var det precis vad de var – tills de inte var det.

Varför den här historien fastnar

Det mest remarkabla med Cohens? Det är inte bara vad de gjorde, utan hur de gjorde det. Lona Cohen gick in i Los Alamos – bokstavligen atom bombens födelseplats – och gick ut med dess hemligheter. Hon undvek upptäckt i åratal medan Fuchs, Rosenbergsna och så många andra åkte fast.

Rosenbergsnas historia är en tragedi. Men Cohens historia är något helt annat – den är ett betyg på tålamod, på nätverk, på den sortens hantverk som låter som fiktion men var väldigt, väldigt verkligt.

De kom aldrig tillbaka till Amerika. De ställdes aldrig inför rätta. De kom undan med ett av de största spionagejätten i historien.

Och ärligt talat? Det kanske är det mest sovjetiska med hela historien.