Kyckling- eller äggfrågan på steroider

Vilken kom först: universum eller medvetandet som iakttar det?

De flesta tänker att universum ju är självklart äldst. Big Bang för 13,8 miljarder år sen. Stjärnor tänds. Planeter formas. Hjärnor utvecklas som grubblar över allt. Logiskt, eller hur?

Men tänk om det är upp och ner?

En ny teori vänder på det. Och det är typ genialt eller helt galet. Vi vet inte än. Spännande va?

Den galna nya tanken

I en artikel från 2025 slår materialforskaren Maria Strømme till med en bomb: medvetandet är inte en bieffekt av materia. Det är grunden till allt.

Föreställ dig ett oändligt fält av ren medvetenhet. Inget rum. Ingen tid. Inga atomer. Inget jag eller du. Sen vaknar det till liv. Och plötsligt skiljer det sig åt – blir materia, energi, galaxer. Allt vi ser.

Big Bang? Inte en materiell smäll. Utan ögonblicket då enad medvetenhet sprack isär till vår fysiska värld.

Och nej, det här är inte första gången en toppfysiker luftat liknande idéer.

Bakomliggande tunga namn

Det som gör det här mindre saga och mer seriöst: stora fysiker har nosat på samma spår.

Max Planck, kvantfysikens farsa, trodde medvetandet kom först. Erwin Schrödinger – katten i lådan – menade att medvetandet är enat och grundläggande, inte splittrat i miljarder hjärnor. David Bohm snackade om en dold ordning som vecklas ut till verkligheten.

Strømme tar de här tankarna och ger dem matte och struktur. Modigt drag.

Kritikerna ryter till

Självklart hatas teorin. Av många.

En fysiker klagar på att den kretsar för mycket kring människomedvetande. Som om universum snurrar runt våra tankar. Men verkligheten svämmar över av osynligt: partiklar genom kroppen, oupptäckta krafter, kanske extra dimensioner.

Om det där finns på riktigt – och de flesta fysiker nickar – kan inte medvetandet vara basen. För det är för trångt.

Hjärnforskningens dom

Största stötestenen: neurovetenskapen hittar noll stöd. Tvärtom.

Hjälmscans visar att hjärnprocesser skapar medvetande. Skada hjärnan, så rasar medvetandet. Narkos stänger av det via kemi. Allt pekar på att materia framkallar medvetande. Inte tvärtom.

De flesta hjärnforskare ser det som självklarhet. Ingen gåta ens.

Den oväntade twisten

Men vänta nu. Dator-simuleringar visar något kul.

I evolutionssimmar vinner organismer som bara uppfattar det användbara för överlevnad. Inte de som ser "sanningen". Medvetandet formar alltså vår verklighetsuppfattning. Inte skapar universum, men filtrerar det.

Inte samma som Strømme säger. Men ändå svindlande.

Sanningen? Ingen aning

Vi vet inte.

Teorin är ifrågasatt med rätta. Evidensen lutar mot hjärnor som spottar ut medvetande. Men kvantmekanikens konstigheter – observation som påverkar verkligheten – och toppfysikers intresse gör det svårt att skratta bort.

Det hänger i gränslandet: för lockande att slänga, för vilt att svälja.

Vetenskapens salt är just såna här udda idéer. Även om den kraschar lär vi oss om medvetande, verklighet och universum.

Inte värt att fundera på? Absolut.