Tiden har tre dimensioner? Forskare har hittat något som får hjärnan att smälta

Nu får du tänka ordentligt, för det här kommer att vrida till din världsbild ordentligt – på ett alldeles underbart sätt.

Forskare från universiteten i Warszawa och Oxford har publicerat en studie som antyder att tiden kanske egentligen har tre dimensioner. Tre stycken! Medan vi alla går omkring och upplever tiden som den här linjära grejen – tick-tock, soluppgång till solnedgång – så kanske universum egentligen jobbar med betydligt mer temporär yta än vi trott.

Men här blir det riktigt konstigt. Om tiden har tre dimensioner, betyder det att rymden bara skulle ha en enda dimension. Forskarna kallar det för teorin om "mer än ett framtid", och jag älskar det namnet, för det implicerar något absolut fascinerande: partiklar kanske färdas mot flera framtider samtidigt.

Låt mig förklara

Hur tänker vi vanligtvis kring universum? Einstein lärde oss att rum och tid är sammanflätade till något som kallas rumtiden, med tre rumsliga dimensioner och en tidsdimension. Logiskt, eller hur? Vi kan röra oss i rummet hur vi vill – framåt, bakåt, åt sidan – men med tiden är vi fast i att bara röra oss framåt. Ingen tidsresor (ledsen, Tillbaka till framtiden-fans). Och ingenting i universum kan färdas snabbare än ljuset, som ligger på över 300 000 kilometer per sekund.

Nu kommer kvantmekaniken in i bilden – regler som styr den mikroskopiska världen hos subatomära partiklar. Och herregud, vilka konstiga regler det är. Partiklar kan tydligen existera på flera ställen samtidigt. De beskrivs som "sannolikhetsvågor" snarare än fasta små kulor. Och kvantsammanflätning låter partiklar påverka varandra direkt, vilket klart överskrider den ljushastighetsgräns vi precis pratade om.

Här kliver den nya teorin in som en superhjälte

Forskarna ställde en helt annan fråga: vad om vi föreställde oss ett universum där snabbare-än-ljus-färd är möjlig? Inte för oss – vi är fast i vårt snigeltempo-universum. Men vad om det finns observatörer (eller partiklar, eller vad som helst) som redan existerar bortom ljusets hastighet?

För de hypotetiska snabbare-än-ljus-varelserna vänds allt upp och ner. Istället för tre rumsdimensioner och en tidsdimension, skulle de se tre tidsdimensioner och bara en rumsdimension. Och den här omkastningen förklarar allt.

Tänk dig det så här. Om du kastar en baseboll, följer den en bana. Men om du kastar den i en damm, sprids vågorna ut åt alla håll samtidigt. Från vårt snigelperspektiv beter sig de snabbare-än-ljus-partiklarna inte alls som partiklar. De beter sig som vågor – exakt vad kvantmekaniken visar oss.

Forskarna säger i princip att alla de konstiga kvantreglerna – partiklar på flera ställen, slumpmässiga sannolikheter, våg-partikeldualitet – kanske inte är konstiga alls. De kanske bara är de naturliga reglerna för en verklighet där vi betraktar saker från fel hastighetsperspektiv.

Men vänta, finns det en hake?

Innan du börjar planera din takyon-semester (det är hypotetiska snabbare-än-ljus-partiklar), erkänner forskarna att det här fortfarande är teoretiskt. Existensen av verkliga takyoner could slå sönder orsak och verkan och hela vår förståelse för hur orsak leder till verkan. Det är ingen liten grej.

Men här är grejen som gör mig exalterad: kvantmekaniken stretchar redan våra begrepp om orsak och verkan. Partiklar påverkar varandra direkt över enorma avstånd. Framtiden verkar påverka det förflutna i vissa experiment. Kanske har universum alltid kört på regler som känns icke-intuitiva för oss för att vi helt enkelt är för långsamma för att se den större bilden.

Det är som att vara en karaktär i en bok som bara kan se en sida åt gången, medan vi andra vet att hela berättelsen existerar samtidigt.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker det finns något djupt hoppfullt i idén att vi inte ens uppfattar verkligheten korrekt än. Det finns så mycket mer att upptäcka. Och ärligt talat? Att vårt universum kanske har flera framtider som grenar av sig i olika tidsmässiga riktningar är rätt vackert när man tänker efter.

Universum är konstigare än vi någonsin kunde föreställa oss. Och jag är absolut med på det.