Hemligheten på Påskön kanske inte var så hemlig som vi trodde

Låt mig börja med en bekännelse: jag har alltid dragits till gamla mysterier. Och Påskön? Den ligger högt på min lista. Något med de där väldiga stenansikterna som stirrar ut över Stilla havet får mig att undra vad de egentligen bevittnat.

Men det som verkligen fascinerar mig är något annat. I decennier har experter debatterat en enda fråga: utvecklade rapanuierna sin egen skrift – eller fick de idén av europeer?

Den debatten kan vara på väg mot ett svar.

En ö mitt i ingenting

Påskön (eller Rapa Nui, om man vill vara korrekt) är en av de mest avlägsna platserna på jorden. Över 3 700 kilometer från Chiles kust – ungefär som avståndet mellan Stockholm och Kapstaden, fast över öppet hav.

Rapanuierna kom dit någon gång mellan 1150 och 1280 e.Kr. De levde alltså i isolering i flera hundra år innan någon europe satte sin fot på ön.

När europeerna äntligen dök upp 1722 fann de de monumentala moaistatyerna – de har ni säkelt sett på bild. Men de hittade också något minst lika fascinerande: ett skriftsystem vid namn Rongorongo. Symbolerna var inristade i trä, bildliknande tecken som ingen någonsin lyckats tyda helt.

Frågan var bara: kom skriften före eller efter europeernas ankomst?

En möjlig gamechanger

Nu har en ny studie publicerad i Scientific Reports kastat in en potentiell bomb.

Arkeologen och lingvisten Silvia Ferrara vid universitetet i Bologna och hennes team genomförde kol-14-dateringar på fyra träplattor med Rongorongo-inskrifter. En av dem – den så kallade Santiagoskivan – gav resultatet 1493–1509 e.Kr.

Det är före europeisk kontakt. Med århundraden.

Om det stämmer kan rapanuierna ha uppfunnit sitt skriftsystem helt själva. Och det är långt ifrån obetydligt. Självständig uppfinning av skrift är extremt sällsynt i mänsklighetens historia. Mesopotamien, Egypten, Kina, Mesoamerika – det är den nivån av förflyttningar vi pratar om.

Skulle Rongorongo vara hemodlat vore det ett av de yngsta – och mest isolerade – skriftsystemen någonsin.

Men vänta nu

Det finns en hake. Eller snarare: flera.

Kol-14-datering talar om för oss när trädet fälldes, inte när symbolerna ristades in. Det är teoretiskt möjligt att någon använde gammalt virke för en nyare inskrift (även om Ferrara menar att det är osannolikt).

Och så här: bara en av fyra daterade plattor hamnar före europeisk kontakt. De andra tre är från tiden efter 1722.

Dessutom är de flesta Rongorongo-plattor spridda över museer världen över. Att studera dem är svårt. Ferrara vill undersöka fler, men tillgången är begränsad.

Varför det ändå får mig att hopspringa

Trots de här reservationerna känner jag genuint excite. Möjligheten att en liten, isolerad samhälle på en enslig ö i Stilla havet independently utvecklade ett eget skriftsystem är exakt den sortens berättelse som påminner oss om hur otroligt uppfinningsrika vi människor faktiskt är.

Det får mig att undra: vad mer har vi missat? Vad vet vi ännu inte om våra förfäders snille?

De där stenansikterna på Påskön har i alla fall fler hemligheter kvar att avslöja.