Den frustrerande mutationsparadoxen

Det låter bakvänt. Ju bättre vi blir på att kartlägga cancerns mutationer, desto svårare verkar det ibland bli att hitta bra behandlingar.

Under tjugo år har forskare hittat hundratals, kanske tusentals, mutationer som driver cancer och skapar motståndskraft mot läkemedel. Men varje ny upptäckt har gjort bilden mer splittrad. Måste vi verkligen hitta en egen strategi för varje enskild mutation? Den frågan har känts både ohanterlig och hopplös.

En ny idé: gemensamma knutpunkter

En studie i Nature pekar på en enklare lösning. Tänk dig att alla mutationer, trots att de ser olika ut på gennivå, ändå styr cellen mot samma få reglage. Forskarna kallar dem hubbar – centrala styrpunkter som styr hur cellen beter sig.

Om hundra olika vägar ändå mynnar ut i samma tre motorvägar, varför lägga tid på varje liten grusväg? Räcker det inte att styra trafiken där det verkligen spelar roll?

”Vi undrade om alla dessa olika gener kanske styrs av samma signaler längre ner i kedjan”, säger Junyue Cao som lett studien.

Ett verktyg som ser allt samtidigt

För att testa idén behövdes ett nytt sätt att mäta vad som händer inne i cellen. Doktoranden Zihan Xu utvecklade PerturbFate – en teknik som följer flera lager av cellaktivitet på en gång.

Tidigare metoder kunde bara titta på en sak i taget. Nu kan forskarna se både vilka gener som läses av, hur DNA:et packas om och hur allt utvecklas över tid. Och det görs för tusentals störningar samtidigt. Över 300 000 enskilda celler har analyserats.

Melanom och motståndskraft

Teamet valde att testa metoden på melanom och motståndskraft mot läkemedlet Vemurafenib. De slog ut 143 olika gener som tidigare kopplats till resistens.

Resultatet var tydligt. Oavsett vilken gen som slogs ut, så ledde störningen alltid till samma resistenta tillstånd. Cellerna tog olika vägar, men nådde samma slutpunkt. Det betyder att man inte behöver skydda varje enskild väg – det räcker att skydda slutpunkten.

Vad betyder det för andra sjukdomar?

Forskarna tror att samma princip kan gälla för många cancersjukdomar och även för andra genetiska åkommor. Neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer är exempel där vi redan ser hundratals riskfaktorer,但是其中 many of the genes are not yet known.

”Frågan är enkel: när en sjukdom har hundratals associerade gener, hur gör vi då för att hitta en gemensam behandling?” säger Cao.

Nästa steg

Studien är fortfarande i labbstadiet. Man har inte yet tested in humans. Men principen känns solid. Om vi kan hitta de gemensamma hubbarna för olika sjukdomar, kan vi kanske undvika att jaga varje enskild mutation och istället fokusera på en liten grupp av styrpunkter.

Det skulle förklara varför vissa läkemedel fungerar på patienter med helt olika genprofiler – kanske har de olika mutationer, men alla påverkar samma hub.

En ny syn på biologin

Resultaten säger något djupare. Genetisk mångfald behöver inte betyda att cellen blir mer komplex. Bakom alla olika mutationer kan det finnas en dold ordning.

Och när någon säger att cancer är för komplicerad eftersom den har hundratals mutationer, kan man svara med att kanske har vi tittat på problemet på fel sätt hela tiden.