Tänk om medvetandet inte är så unikt som vi tror?

Här är något som snurrat i mitt huvud ett tag, och jag tror du kommer att gilla det: Vad om medvetandet inte är så speciellt som vi alltid föreställt oss?

Inte i en "inget spelar någon roll"-anda. Utan på riktigt — på ett sätt som faktiskt kan vara hoppfullt. Universum kanske vimlar av liv och medvetande som vi aldrig ens fantiserat om.

Två filosofer — Eric Schwitzgebel från UC Riverside och Jeremy Pober från Lissabons universitet — har precis publicerat en artikel som är lika fascinerande som obehaglig. Deras poäng? Medvetandet kanske är oändligt mycket vanligare i universum än vi någonsin anat. Men inte på det där klassiska sättet med små gröna män.

Den kopernikanska kopplingen

Låt mig ta dig tillbaka till 1514. En polsk astronom vid namn Nicolaus Copernicus tittade upp på himlen, räknade en massa, och kom fram till något som var rena karriärmördandet på den tiden: Jorden är inte speciell. Vi är inte centrum av någonting. Vi snurrar runt solen som alla andra stenar i rymden.

Det var skandalöst. Församlingen var inte imponerad, för att uttrycka det milt.

Men den djupare idén är den som fastnade hos mig: Om Jorden bara är en planet bland miljarder — varför skulle vi då anta att Jorden är den enda platsen där något som medvetande kan uppstå?

Copernicus förvandlade vår kosmiska adress från "VIP-svit" till "lägenhet 4 734 892 103 i ett hus med oändligt antal våningar". Det är ödmjukande, ärligt talat.

Här blir det konstigt

Schwitzgebel och Pober byggde vidare på Copernicus arbete och ställde en genuint vild fråga: Om medvetande kan uppstå i en typ av materia (vår kolbaserade biologiska "grejs"), kan det då uppstå i andra typer av materia också?

Tänk på "materia" som materialet någonting är gjort av. Din hjärna är ett material. En datorchip är ett material. En konstig utomjordsisk kristall kan vara ett material.

Filosofen kallar egenskapen att kunna existera i flera olika material för "materisk flexibilitet". Låt mig förklara med en liknelse:

En kopp — din vanliga kaffekopp — kan göras av keramik, glas, metall, plast, till och med en kalabas om du är lagd för det rustika. Varför? För det egentliga ändamålet med en kopp är bara "håller vätska". Det är flexibelt. Vilket material som helst duger.

Men om ditt ändamål plötsligt är "håller kokande vatten utan att smälta" — ja, då minskar antalet material drastiskt. Bli tillräckligt specifik, och möjligheterna smalnar av.

Så vad betyder det för medvetandet?

Här kommer den stora frågan: Vad är egentligen medvetande? Att lösa problem? Självmedvetande? Förmågan att drömma?

Filosoferna påstår sig inte ha det slutgiltiga svaret — och det har ärligt talat ingen annan heller. Men med ett ramverk som applicerar kopernikanskt tänkande på medvetande, uppskattar de att det synliga universum förmodligen innehåller "minst tusen olika beteendemässigt sofistikerade arter" gjorda av diverse, oväntade material.

Det är en hel del potentiellt medvetande som vi aldrig skulle känna igen som medvetande.

Kanske finns det en gasjätte där varelser består av virvlande atmosfäriska mönster. Kanske finns det kiselbaserat liv någonstans som bearbetar tillvaron på sätt vi inte kan föreställa oss. Kanske — och här börjar min hjärna göra volter — uppstår medvetande just nu i material vi interagerar med dagligen men aldrig tänkt på som potentiella hem för sinnen.

Den obekväma sanningen

Jag vill vara ärlig med dig. Författarna medger själva att det här är spekulativt. Vi har exakt ett exempel på medvetande: livet på Jorden. Allt annat är slutsatser och fantasi.

Och här är vad som håller mig vaken på natten: Vi kan inte ens enas om vad medvetande är bland jordiska forskare. Hur i hela fransen ska vi känna igen det i en helt främmande form?

Det finns också den nedslående möjligheten att jordiskt liv verkligen är unikt — att whatever kosmisk lotteri som producerade sinnen här var en en på en biljon glitch som hände exakt en gång.

Vad betyder det för oss?

Ärligt? Jag tycker den här teorin är en vacker påminnelse om hur små vi är i det stora sammanhanget — och hur den där litenheten inte förminskar oss. Den utvidgar oss.

Om medvetande verkligen har materisk flexibilitet, då är universum inte bara fullt av stenar, gas och strålning. Det vimlar av perspektiv. Upplevelser. Kanske glädjeämnen och sorger vi inte ens kan drömma om.

Eller så har vi helt fel och det är bara vi härute. Men är det inte underbart att smarta människor ens ställer frågan?

Jag kommer att titta på mina krukväxter med nya ögon nu. Bara för säkerhets skull.

Källa: Popular Mechanics