Den kusliga dalen i djuravel

Tänk dig det här: en mops och en perserkatt har skallar som liknar varandra mer än vad de liknar vargen eller den nordafrikanska vildkatten. Låter galet? Forskare vid Cornell och Washington University har undersökt saken. Resultaten slår knockout.

Jonathan Losos, en av forskarna, erkände att de själva blev paffa. Tusentals år med naturlig utveckling – uppbyggd och sen riven av människohänder på bara några hundra år.

Vi faller för babysiluetten

Varför gör vi så här? Varför formar uppfödare hundar och katter till sagafigurer?

Det handlar om primitiva instinkter. Stora ögon, platta nosar, runda ansikten – de triggar vår hjärna. Forskare pratar om "alloparenting": vi reagerar automatiskt på allt som liknar ett spädbarn.

Människobebisar är hjälplösa länge. De klarar inte mycket själva. Därför älskar vi stora huvuden och platta ansikten. Det är en överlevnadsgrej.

Valpar och kattungar är däremot snabba på att bli självständiga. De klättrar och jagar tidigt. Men vår hjärna bryr sig inte. Instinkterna kickar igång ändå.

Människoskapad evolution

Biologer kallar det konvergent evolution. Olikartade arter får liknande drag under samma tryck. Tänk hajar och delfiner – samma form, olika ursprung.

Här tvingar vi fram det. Vi väljer fram platta ansikten och stora ögon hos hundar och katter. Rasstandarder låter likadant: "nos mellan ögonen", "rakt ansikte", "ingen mule". Samma mall för båda.

Cutenessens pris

Men det finns en baksida. Den extrema aveln skapar lidande.

Mopsar och bostonterriers får andningsproblem. De blöder näsblod på flygplan. Ryggen blir för kort. Förr hade de längre nosar och ben. Vi ändrade dem.

Perserkatter drabbas av tandproblem, ögonsjukdomar och andnöd. Utseendet går före hälsan.

Det är tufft att inse när du klappar din favorit.

Hopp på väg

Lyckligtvis vänder det. Många kritiserar extrema raser nu. Folk vaknar upp för hälsoproblemen.

Blandraser är ofta friskare. Mer genetisk mångfald skyddar. En "lyxig" hund som parar med en gatukatt? Oftast bra för valparna.

Slutsatsen

Nästa gång du ser en mops som liknar en katt – eller en katt som ser hundlik ut – tänk på oss människor. Vi har format dem i vår bild. Fascinerande vetenskap. Jobbig etik.

Frågan är inte hur. Utan om vi ska.

Källa: https://www.popularmechanics.com/science/a71137856/similarities-cats-dogs-evolution-babies