Så här kommer en rolig liten historia som förmodligen låter bekant för många av er.
Nyligen försökte jag hitta en artikel från Science Advances (de briljanta människorna bakom en av mina favoritjournaler med öppen tillgång). Artikeln hade en fängslande titel, refererade till fascinerande forskning, och jag var genuint taggad på att gräva ner mig i detaljerna.
Sedan hände detta: en sida som bad mig bevisa att jag inte är en robot. Okej, fint, jag har sett sådana förut. Men sedan bara... fortsatte det. Cloudflare-verifiering. Säkerhetskontroller. En CAPTCHA som fick mig att känna att jag behövde en datavetenskapsutbildning bara för att bevisa att jag var människa.
Och ärligt talat? Det gjorde mig lite ledsen.
Ironin med stängd vetenskap
Saken är den – vi lever i en era där forskare gör otroliga genombrott. Klimatforskning, medicinska upptäckter, rymdutforskning – vad du än nämner, så studerar någon det. Men någonstans mellan att forskningen utförs och att allmänheten förstår den, stöter vi ständigt på dessa absurda hinder.
Artikeln jag försökte läsa? Den har en DOI, vilket innebär att det är ett verkligt, publicerat vetenskapligt arbete. Det är inte klassificerad information eller militära hemligheter. Det är forskning som förmodligen skrevs för att läsas.
Men tydligen krävs det för att läsa den:
- Att ha ett institutionellt inloggning (alltså att arbeta vid eller studera på ett universitet)
- Att betala en rejäl avgift för tillgång till en enskild artikel
- Eller på något magiskt sätt klara vilken verifiering som helst som webbplatsen kastar på dig
Inget av dessa alternativ känns särskilt "öppet" för mig.
Vad detta innebär för nyfikna sinnen
Jag pratar med många människor som vill lära sig mer om vetenskap. Lärare, studenter, journalister, hobbyister och bara genuint nyfikna människor. Och den vanligaste klagomålet jag hör är inte att vetenskapen är för komplicerad – det är att de inte kommer åt den.
Tänk på det en stund. Det största hindret för vetenskaplig bildning är inte att koncepten är svåra. Det är att portvakterna har gjort det medvetet svårt att ens börja lära sig.
Nu förstår jag varför vissa av dessa system finns. Tidskrifter har driftskostnader. Servrar måste betalas för. Peer review är inte gratis. Jag föreslår inte att vi bara ska slänga upp allt öppet utan infrastruktur.
Men vi kan säkert göra bättre än "bevisa att du är människa genom att klicka på alla brandhydranter".
De goda nyheterna (ja, det finns några)
Det vetenskapliga samhället blir alltmer medvetet om detta problem. Öppna tillgångstidskrifter som Science Advances är faktiskt en del av lösningen – de gör forskning fritt tillgänglig, vilket jag verkligen uppskattar.
Problemet är verifieringssystemen som ibland fortfarande står i vägen, även för legitimt innehåll med öppen tillgång.
Några alternativ som faktiskt fungerar:
- arXiv.org – förhandsversioner av artiklar inom fysik, matematik, datavetenskap och mer, helt gratis
- PubMed Central – biomedicinsk och livsvetenskaplig forskning med fulltexttillgång
- Institutionella arkiv – många universitet låter allmänheten få tillgång till sina forskares arbete
- Att mejla författarna direkt – forskare blir ofta glada när någon faktiskt vill läsa deras arbete
En uppmaning till bättre system
Här är min förhoppning för framtiden: vetenskap bör vara för alla. Inte bara för dem med universitetsbehörighet eller tjocka plånböcker.
Jag förstår att säkerhetsåtgärder finns av en anledning. DDoS-attacker är verkliga. Bots kan vara irriterande. Men det måste finnas en mellangrund mellan "helt öppet" och "bevisa din mänsklighet genom att identifiera övergångsst