Vår konstiga granne
Mars får all uppmärksamhet. Alla pratar om Mars. Rovers till Mars, kolonier på Mars, drömmar om den röda planeten. Venus då? Venus finns bara... där. Täckt av moln, hetare än en pizzugn, uppenbarligen ointressant.
Men sanningen är den motsatta. Venus är konstigare än Mars på så många sätt. Och en ny studie gjorde saken ännu märkligare.
Forskare vid UC Riverside har kommit med ett förslag som låter som handlingen i en sci-fi-roman. De tror Venus kan ha haft en måne — och att den fortfarande finns där. Typ. Alltså, delar av den.
Låt det sjunka in en stund.
Månen som kom för nära
Vi på jorden har en ganska bra deal med vår måne. Den hänger där, skapar tidvatten, gör nattvandringar romantiska, och glider sakta bort från oss med ungefär fyra centimeter per år.
Den driften beror på hur snabbt jorden snurrar. Planeten roterar var 24:e timme, och en del av den rotationsenergin överförs till månen, vilket försiktigt trycker den längre bort över tid. Det är en långsam separation, men en separation ändå.
Föreställ dig nu det omvända. Tänk om din planet snurrade så långsamt att den inte knuffade bort sin måne — utan istället drog in den?
Det är i stort sett vad som händer med Venus.
Venus behöver ungefär 243 jorddygn för att rotera en enda gång. Det är extremt långsamt — långsammare än att ta sig runt solen! Det betyder att istället för att en måne sakta migrerar utåt som vår, så skulle en måne kring Venus gradvis spiralspola inåt tills... ja, tills den kraschade in i planeten.
Datorn berättar historien
Forskaren bakom idén, Stephen Kane vid UC Riverside, körde datorsimuleringar för att testa hypotesen. Han validerade först modellen med jorden och vår måne (så att den korrekt återskapade vad vi redan vet), och tillämpade den sedan på Venus med olika tänkbara månstorlekar.
Resultaten var ganska häpnadsväckande.
"Jag blev chockad", sa Kane. "Jag trodde verkligen att det breda spektrum av scenarier jag utforskade skulle leda till en variation av resultat. Men allt gick ungefär åt samma håll."
I nästan varje simulering kraschade månen till slut in i Venus. Större månar kraschade snabbare, men utgången var densamma: gravitationell dom.
Så hände det faktiskt?
Här måste jag vara försiktig. Detta bevisar inte att Venus någonsin hade en måne. Studien visar att OM Venus hade en måne, så kunde den troligen inte ha överlevt långsiktigt. Villkoren var helt enkelt inte rätt för månstabilitet.
Men det gör inte det hela mindre intressant — det gör det faktiskt mer intressant för mig.
För om Venus HADE en måne som kraschade in i den, så skulle den påverkan ha varit enorm. Vi pratar om enorm energi, dramatiska förändringar av planetens rotation, möjligen massiv geologisk omvälvning.
Och det för oss till den verkligt vilda frågan: kunde denna månkollision ha format Venus till det inferno vi ser idag?
Livet som försvann
Venus kanske kokar nu, men det finns växande bevis för att det inte alltid var så. Vissa forskare tror att vår tvillingplanet en gång hade flytande vatten, kanske till och med hav. Kanske till och med förutsättningar för liv.
Men något förändrades.
En jättelik månpåverkan — om det är vad som hände — kunde ha fundamentalt förändrat Venus utveckling. Det kunde ha påverkat planetens rotation, dess klimat, dess geologi. Det kunde ha suddat ut vilket jordliknande förflutet Venus än kan ha haft.
Det är en hemslöjd tanke, eller hur? Vår granne kan ha varit en levande värld en gång, med egna hav och kanske till och med eget liv. Och sedan, över miljarder år, slog den stilla i sig sin måne och förvandlades till det toxiska, krossande inferno vi ser idag.
Vad det betyder för att hitta liv
Bortom vårt solsystem har denna forskning större implikationer. När astronomer jagar potentiellt beboeliga planeter kring andra stjärnor, tittar de ofta efter jordliknande världar. Denna studie antyder att även planeter liknande jorden i storlek och struktur kan ha helt olika månhistorier — och de historierna kan avgöra om liv någonsin hade en chans.
En stabil måne kan vara viktigare för beboelighet än vi insett.
Jag vet inte hur det är med dig, men jag ser annorlunda på Venus nu. Det är inte bara jordens misslyckade tvilling eller en planetarisk varning om ohämmade växthuseffekter. Det kan vara en värld som upplevde sin egen tysta tragedi — en värld som inte kunde behålla sin måne, och kanske förlorade något dyrbart på kuppen.
Får en att undra vilka hemligheter som fortfarande gömmer sig i den där tjocka, giftiga atmosfären, eller hur?
** källa:** ScienceDaily